Nära

Läste följande ur en jobbannons:

Vi söker dig som har en akademisk examen med intresse för att skriva reportage. Till din person har du lätt för att ta kontakt med människor och har lätt för att uttrycka dig i tal och skrift. Du ska ha arbetslivserfarenhet i minst tre år och ha körkort då det kommer bli en hel del resor till olika delar av Sverige.

Så långt var jag hyfsat med. Lät riktigt soft dessutom. Sedan sprack det.

Du behärskar turkiska felfritt och det är på turkiska du skriver i tidningen.

Är bloggen passé?

Det frågade sig SVT:s nyhetsmorgon i morse med tanke på att allt fler kändisar slutar blogga.

Svaret är nej.

I stället tackar vi den personen som uppfann bloggen.

Däremot kan vi spetsa twittrandet med ett spjut och kasta det i Indiska oceanen.

Sex

Det blev platsen för mitt hippielag.

Imponerande då 149 lag deltog.

I en gren kom vi tvåa och i en fyra.

Och såhär såg jag ut:

(OBS! Äkta hår.)

Bob Geldof

Jag gick till Harry’s för att kolla Bajen-IFK.

Samtidigt var det Musik Quiz-final. Fick erbjudande att delta. Och det var inte svårt att tacka ja då quizmastern också var grönvit. Finalen fick jag givetvis inte vara med i då jag inte kvalat dit, men bland icke-finalisterna hamnade jag i topp med ett annat gäng. Fast jag vann egentligen kan vi säga. Att vara själv måste vara en större bedrift.

16 av 20 poäng får ses som ett bra facit.

Jag missade ett år på ett årtal, någon indiegrupp jag aldrig hört talas om och sedan en syntgrupp som jag inte lyckades komma på.

Och så var det då det här med Bob Geldof.

Frågan gällde en Live Aid-snubbe. Satt och funderade oerhört länge, visste vem det var, sjöng på hans underbara jullåt, men kom inte på hans namn. Gick igenom alfabetet och levererade lite förslag. Försökte med Hugh, Billy, Mark och Val Kilmer, men allt detta var självklart fel. Pinsamt nog.

Mitt lagnamn hette för övrigt, passande nog, Alla heter Glenn i Göteborg.

Whiskey…

…öl och kaffegök. Med de ingredienserna kan en jobbfest inte bli annat än lyckad.

Har ett svagt minne av att jag tackade ja till att delta i en tävling senare i månaden. Den går ut på att man först slänger ihop ett lag. Därefter ska man tävlingsdagen gå en dryg mil och ta sig igenom en rad stationer med olika uppdrag. Och för att fylla ut tiden ska man försöka fylla sig själv och andra. Eller det är givetvis ett enskilt val, men många gör så.

En nackdel bara, eller en kul grej också: Vår starttid är tydligen 06.45 eller något liknande. För det första är det horribelt astidigt för en morgonpigg individ som jag. Att börja hinka dryck så tidigt kan dessutom få vissa konsekvenser för resten av dagen, men det blir en utmaning i dubbel bemärkelse.

För övrigt har jag solat på en stubbe i dag.

Hurra!

I måndags kände jag en nästintill obotlig hunger.

Den varade i typ en dag.

Men jag visste att en lyxkryssning till Bahamas med obegränsade mängder mat väntade under tisdagskvällen.

Eller ja, det blev en Boston Celtic Burger på O’Learys i alla fall.

Och självklart även lite:

Annars.

SVT Text fyller 30 år i dag. Hurra, hurra, hurra!

Sveriges värsta bilförare på fyran är stor underhållning. Bara att konstatera, men det är väl så. Man gillar att se folk misslyckas och göra bort sig. Och det kan man med lätthet säga att de gör.